lisathorn

Lugnet efter stormen. Jag hatar det, det som är när allt blåst bort.
Tystnaden efter en storslagen show, när allt som finns kvar är lite konfetti på ett tomt golv.

Att sluta känna är värre än när det gjorde ont. Jag är för spänningsstyrd.

Adrenalinet när jag förbjudet landade mellan dina lakan. När jag lät mig närma mig dig.
Någonting vill att det ska riva och slita, att hjärtat ska bulta och stanna på samma gång.
Skulle jag vara förlorad när jag vaknade i dina armar? Linjen mellan spänning och total förödelse var hårfin.

Jag vill ha något som skakar om.