Notebook
08/10 2013 21:39
Det var länge sedan jag hade sån ångest att jag knappt kunde andas, men nu händer det. Den tränger sig på och jag hinner inte få fatt i något att värja mig med där jag ligger, hjälplös, på precis samma plats där vi var två en gång. Jag famlar runt i mina lakans labyrint men sängen är för stor. Tomheten kväver mig och att låta tårarna rinna känns överskattat när jag kippar efter luft. Det är nu det händer, nu går jag sönder. Jag kommer aldrig hitta ut.
Min anteckningsbok är full av dem. Tappra försök till att formulera känslor. Jag gör det bäst så, sorterar alltså, när jag får sätta ord på saker blir jag lugn. Man kan liksom spara det man tänker, deleta det från kaoset innanför pannbenet och lägga det någon annan stans. Det mesta stannar där, i raden av anteckningar, halvklara tankar om något som aldrig riktigt kommer göra någon skillnad. Medan vissa blir till det jag vill, att från första versal till punkt beskriva någots som känns i hjärtat extra mycket.
